Arg

Nyss kom lillmoster ut och skrek att hon försökte sova.
Jag gjorde inget. Slogs lite med Dobby och studsade runt i olika soffor. Men så farligt är det väl inte?
Så känslig.
Var iallafall tvungen att byta dator.
Så nu tittar jag på mina vänner chinchillorna.
Växlar detta mellan att pipa mot lillmosters dörr så jag kan säga förlåt och vara i extas över mina vänner.
Har heller ingenstans att ligga skönt då en fet katt ligger i lilla soffan. Vågar inte gå nära. Då rivs han.
Han har beslagtagit mattes toffla, hon tar den inte ifrån honom?
Jag får aldrig.
Livet är så orättvist..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: